Kungshatt historia

Kungshatt 1860

På grund av sin stora höjd över vattnet så fanns Kungshatt redan på förhistorisk tid. Människor har uppenbarligen bott här redan på stenåldern. Här gick vattenleden ut till Birka och många stenyxor har påträffats på ön.

En forngrav och bosättning finns norr om Kungsborg, en forntida boning söder om Zetterberget och en falsk hällristning mellan Kungsborg och Tegelbruket.

  Redan på vikingatiden fanns vårdkasar, upplagt virke som kunde tändas för att varna för fiender. En linje av vårdkasar fanns ända från ytterskärgården in till Birka. En av kasarna fanns på berget där nu hatten sitter. De som hade i uppgift att tända kasarna var viktiga och deras arbete synnerligen viktigt. De fick böta med sitt liv om de missade att tända vårdkasen. I Bovikens södra del finns kvadratiska breda diken som är grävda för vattenavrinning. Här tror man att vårdkasarnas mannar med sina familjer kan ha hållit till.


  På 1500-talet användes ön först för bete åt djuren från gårdarna runt omkring.

Gustav Vasa tog över gårdarna på Lovön och då även gården Söderby som bland annat hade Kungshatt som sina marker. 1556 blev det en ängsö som hörde Glia gård. 

På 1600-talet lät Didrik Wrangel bygga herrgården. Han ägde sedan ön på tidigt 1700-tal, därefter är det amiral Edvard Didrik Taube som tar över den. Varken Wrangel eller Taube bodde egentligen på ön under någon längre tid.

1753 säljer Taube gården och den nya ägaren börjar sälja mjölk på Munkbron i stan.


  En gång bar det sig inte bättre än att man fick gräddkannan stulen ”Den 28 dennes bortstals vid munkbron, ur en mjölkbåt från Kungshatt en ny kopparpannsflaska med grädde. Den som upptäcker tjuven erhåller vedergällning dе anmälan görs i bagarboden vid Munkbrotorget.”

Ur en tidningsnotis från 1753

Om gräddkannan hittades och lämnades tillbaka förtäljer inte historien, men den skvallrar om att man var rätt välbärgade på bondgården, liksom notiserna om att gården hade statare, drängar och pigor bland de anställda.


En gång år 1753 bar det sig inte bättre än att en gräddkanna stals i vimlet vid stånden på Munkbron.

Bilden dock tagen senare, 1863.

På mitten av 1800-talet fanns fem bebyggda områden på ön. Först förstås de stora tegelbruken med sina enkla bostäder för tegelarbetarna, därtill ett 15-tal societetsvillor och en herrgård.

Området Kungshättan styckades upp i fritidstomter redan 1882 och tomter annonserades ut på 1920- och 30-talen och även så sent som 1950.  En förening bildades där 1952.

  Till skillnad från många andra sportstugor och enkla sommarstugeområden i trakterna kring Stockholm skedde ingen exploatering av mera ordnade villaområden eftersom bilen aldrig fick tillträde.

  Det mindre området Kungsborg styckades upp och bebyggdes med sommarhus på 1930-talet.

  Zetterberget avstyckas i början av 1920-talet.

  Nya Kungshatt exploaterades mellan 1888 och 1910 då den första kartan över tomterna ritades.

  Villorna vid Herrhamn byggdes av virke från Stockholmsutställningen 1897.

  Försäljningen av tomter drevs på och man noterade att det fanns tegel att tillgå. Det hade blivit allt mer populärt att ha ett sommarnöje. Det fanns många prefabricerade sportstugor i olika prisklasser att välja mellan för de som inte valde att bygga helt själva. Både Kungshättan och Nya Kungshatt förekom flitigt i annonseringen för försäljning, både för tomter med eller utan hus.

Linné var på Kungshatt

Så här skriver Linné om parasiterande växter, i det här fallet om Viscum som växer på och av andra träd.


"Viscum wäxer altjämt utur stora trän, finnes wid Kongshats Sätesgård, och i Småland i Sunnerbo Härad. De gamle hafwa trodt, at detta träd icke skulle kunna wäxa utur sit egit frö, deraf, at wäd- ret ej kan flytta bären utur det ena trädet i et annat, och så framt det kom dit, fölgde ock, at det skulle falla neder: ty trodde de, at det framwäxte som en böld eller onaturlig wäxt. Men de togo intet wara derpå, at Foglarna åto up bären, och giorde dem til kärnan oskadde ifrån sig igen, tillika med en seg wätska, genom hwilken fröen fastnade. Hwaraf ordspråket lyder: Turdus sibimet ipsimalum cacat; af samma bär kan giöras fogellim, fast det sker lika så godt af min Ilex. Detta Viscum planterat upgror aldrig, der icke fröet sås uti något stort trä, antingen i en spricka eller iholig gren, eller ock uti något litet borat hol på stammen."

ur Linnés "rön om växters plantering, grundat på naturen" (1739)